Centralasien
Centralasien är en länk mellan den enorma asiatiska kontinenten och Europa. EU erkänner dess strategiska betydelse för handels- och energivägar samt när det gäller resurser som gas, olja och mineraler (särskilt guld, uran och alla typer av sällsynta jordartsmetaller). 2019 uppdaterade EU sin strategi för Centralasien så att den nu fokuserar på resiliens (på områden som mänskliga rättigheter, gränssäkerhet och miljön), välstånd (med stark tonvikt på konnektivitet) och regionalt samarbete.
Det första toppmötet mellan EU och Centralasien någonsin, i april 2025, utgjorde en milstolpe och ett tillfälle att uppgradera förbindelserna till ett strategiskt partnerskap, fördjupa handeln och fokusera på energiekonomiskt samarbete, investeringar, högkvalitativ konnektivitet, digitalisering, hållbar utveckling och säkerhetssamarbete (inbegripet hybridhot). Ett investeringspaket på 12 miljarder euro planeras via Global Gateway och syftar till att förbättra handelsvägarna. Det är en avgörande möjlighet för EU att visa sitt geopolitiska intresse av att intensifiera det bilaterala engagemanget och stärka det regionala samarbetet med Centralasien, för att minska sitt beroende av Kina och Ryssland mot bakgrund av de globala geopolitiska förändringarna. Toppmötet fokuserade också på klimatåtgärder, mänskliga rättigheter och strategiska resurser (inbegripet kritiska råmaterial).
Mot bakgrund av situationen i Afghanistan har Centralasien blivit avgörande för säkerhet och stabilitet. Upploppen i Kazakstan i januari 2022 (som upphörde efter att Organisationen för fördraget om kollektiv säkerhet skickat in ryskledda trupper) och gränssammandrabbningarna mellan länder i Centralasien visar på risken för instabilitet i en region som står under Moskvas inflytande. Detta inflytande i Centralasien blir dock svagare som ett resultat av den ryska invasionen av Ukraina och koncentrationen av trupper till fronten. Förändringen har skapat möjligheter för de centralasiatiska länderna att växa fram som mer oberoende regionala aktörer och har öppnat nya vägar för partnerskap och samarbete med EU på områden som energi, råvaror och konnektivitet. Ryssland är dock fortfarande en viktig säkerhetsgarant i regionen, med militära anläggningar i tre av de fem centralasiatiska länderna, och landet kontrollerar två tredjedelar av vapenimporten och stöder regionens regeringar.
När det kommer till handel och investeringar växer Kinas inflytande i och med initiativet ”Nya sidenvägen”. Som svar på initiativet har EU med sitt Global Gateway ökat sitt engagemang och sina investeringar i regionen. Om man räknar med enskilda medlemsstaters bistånd har EU blivit den största givaren i Centralasien och anslagit över 550 miljoner euro till det regionala fleråriga vägledande programmet för Centralasien för 2021–2027. EU och Centralasien har i och med EU:s Global Gateway tagit viktiga steg för att utveckla den transkaspiska transportkorridoren, i syfte att skapa en multimodal, modern och konkurrenskraftig rutt som förbinder Europa och Centralasien.
Parlamentet fortsätter att betona vikten av respekt för mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och social utveckling, understryker den parlamentariska diplomatins roll och ger ett starkt stöd till demokrati och rättsstatsprincipen.
Rättslig grund
- Avdelning V i fördraget om Europeiska unionen: ”yttre åtgärder”.
- Artiklarna 206–207 (handel) och artiklarna 216–219 (internationella avtal) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- Partnerskaps- och samarbetsavtal som omfattar bilaterala relationer, med undantag för Turkmenistan, som det finns ett interimsavtal om handel med. Det nya fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kazakstan trädde i kraft fullt ut den 1 mars 2020. Det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kirgizistan paraferades i juli 2019, och förhandlingar pågår med Uzbekistan. Tadzjikistan har också uttryckt ett intresse för ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal.
De centralasiatiska länderna och förbindelserna mellan EU och Centralasien
I åratal var relationerna mellan de centralasiatiska länderna i allmänhet dåliga till följd av gräns- och resurstvister. Situationen förändrades dock dramatiskt efter ledarskapsskiftet i Uzbekistan 2016, som öppnade för nya möjligheter till regionalt samarbete.
Regelbundna toppmöten med centralasiatiska ledare är hörnstenen i den regionala diplomatin. Det första centralasiatiska toppmötet om regionalt samarbete hölls i Astana i mars 2018. Vid det sjätte rådgivande mötet mellan de asiatiska statscheferna i Astana i augusti 2024 godkände ledarna en färdplan för regionalt samarbete fram till 2027 och införde strategin Centralasien – 2040. Dessa initiativ syftar till att förbättra den mellanstatliga samordningen, stärka den regionala identiteten och främja ekonomisk integration. Förnybara energikällor är ett annat fokusområde mot bakgrund av den enorma potentialen för regionalt samarbete och investeringar. Den regionala ekonomin är för närvarande skakig till följd av Rysslands invasion av Ukraina, den globala inflationen och stigande råvarupriser.
Samtliga länder i Centralasien bedriver en utrikespolitik med flera riktningar, där man försöker balansera banden till framför allt Ryssland, Kina, EU och USA. Förbindelserna med Turkiet och Iran är också viktiga. Turkmenistan har varit i stort sett stängt för omvärlden, och landets ”permanenta neutralitet” erkänns till och med av FN. Efter talibanernas övertagande i augusti 2021 har situationen i Afghanistan inte bara blivit en global fråga utan också den främsta källan till oro för de centralasiatiska regeringarna. Hela den centralasiatiska regionen har blivit ett viktigt område för att bekämpa religiös extremism och terrornätverk, tillsammans med narkotikasmugglingen inom regionens gränser. På grund av den humanitära krisen i Afghanistan har Centralasien blivit en destination för ett stort antal afghanska flyktingar, som därmed är potentiella mottagare av ytterligare EU-stöd, med bilaterala och regionala program som en del av EU:s fleråriga vägledande program 2021–2027.
Hur långtgående förbindelserna med EU är kopplas till de enskilda centralasiatiska ländernas beredvillighet att genomföra reformer och stärka demokratin, de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och rättsväsendets oberoende. Länderna måste också vara beredda att modernisera och diversifiera sina ekonomier, bland annat genom att stödja den privata sektorn och små och medelstora företag. EU:s strategi för Centralasien godkändes av rådet i juni 2019. För att ytterligare fördjupa de bilaterala banden har EU förhandlat om avtal om ekonomiskt partnerskap (EPCA) med centralasiatiska länder. Sedan början av 2025 har partnerskaps- och samarbetsavtal undertecknats eller håller på att slutföras med Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan, medan förhandlingarna med Tadzjikistan har slutförts.
Den internationella konferensen om konnektivitet mellan EU och Centralasien (Global Gateway) hölls i november 2022 i Samarkand, Uzbekistan. Betydelsen av en regional strategi och regionalt samarbete har också betonats vid ministermötena mellan EU och Centralasien. Det nittonde ministermötet mellan EU och Centralasien ägde rum i oktober 2023. EU och Centralasien antog en gemensam färdplan för fördjupade förbindelser, med en beskrivning av områden och åtgärdspunkter för att stärka förbindelserna genom dialog och praktiskt samarbete. I denna färdplan betonas förbättrad konnektivitet, särskilt genom handels-, investerings- och infrastrukturprojekt, i linje med EU:s Global Gateway-initiativ.
2023 uppgick varuhandeln mellan EU och Centralasien till 52,8 miljarder euro med ett handelsöverskott på 12,4 miljarder euro i Centralasiens favör. Centralasien levererar framför allt råvaror som råolja, naturgas, metaller och bomull till EU. I den andra riktningen går EU-export framför allt i form av maskiner, transportutrustning och tillverkade varor, som tillsammans utgör mer än hälften av EU:s totala export till regionen. Det första toppmötet någonsin mellan EU och Centralasien ägde rum i april 2025 i Samarkand. I ett föränderligt globalt och regionalt geopolitiskt landskap bekräftade ledarna för EU och Centralasien sitt åtagande att fördjupa samarbetet och beslutade att uppgradera förbindelserna till ett strategiskt partnerskap.
Parlamentets verksamhet avseende Centralasien bedrivs huvudsakligen av utskottet för utrikesfrågor (AFET), utskottet för internationell handel (INTA), utskottet för säkerhet och försvar (SEDE), underutskottet för mänskliga rättigheter (DROI), delegationen för förbindelserna med Centralasien (D-CAS) samt genom de parlamentariska samarbetskommittéerna och delegationen för förbindelserna med Afghanistan (D-AF), bland andra organ. Parlamentet granskar genomförandet av avtalen och fokuserar på människorättsfrågor, den politiska situationen, ekonomiskt samarbete och utvecklingssamarbete samt valförfaranden.
Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 och EU:s beslut att införa ett antal sanktionspaket mot Ryssland blev vissa centralasiatiska länder, särskilt Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan, möjliga vägar för kringgående av sanktioner, vilket fördömts i resolutioner av parlamentet.
I januari 2024 antog parlamentet en resolution om EU:s strategi för Centralasien där man uppdaterade sin övergripande strategi för regionen och välkomnade planerna för det första toppmötet mellan EU och Centralasien, som ägde rum i april 2025. Resolutionen stöder också den gemensamma färdplanen för fördjupade förbindelser mellan EU och Centralasien från oktober 2023, som fungerar som en strategisk plan för att främja dialog och samarbete.
A. Kazakstan
Parlamentet gav sitt godkännande till det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kazakstan 2017, och betonade då att principen ”mer för mer” är viktig för att stimulera till politiska och socioekonomiska reformer. Det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kazakstan trädde i kraft i mars 2020.
Före detta president Nursultan Nazarbajev avgick i mars 2019 efter tre decennier vid makten, men som ”högste ledare” och ”nationens fader” behöll han ett betydande inflytande och formella befogenheter fram till 2022.
Kazakstan anslöt sig 2020 till FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, ett multilateralt fördrag som ingår i det internationella regelverket för mänskliga rättigheter. I januari 2021 avskaffade Kazakstan dödsstraffet efter att ha ratificerat FN:s andra fakultativa protokoll till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Europeiska utrikestjänsten lovordade detta steg.
Efter en pristopp för flytande gas bröt protester ut i januari 2022, där våldet provocerades fram av okända, väl utbildade och organiserade beväpnade personer. President Tokajev utlyste undantagstillstånd. Som svar på president Tokajevs begäran enades Organisationen för fördraget om kollektiv säkerhet, en militär allians under ledning av Ryssland, om att sända soldater (så kallade fredsbevarande styrkor) till Kazakstan från Ryssland, Belarus, Tadzjikistan, Armenien och Kirgizistan.
President Tokajev utnyttjade krisen för att skylla på den tidigare förvaltningen, befästa sin makt och sätta stopp för det arrangemang med delad makt som Nazarbajev tvingade på honom. Han har övertagit ordförandeskapet för säkerhetsrådet och utnämnt en ny premiärminister. Viktiga medlemmar av Nazarbajevs familj har förlorat sitt inflytande. I september 2022 döpte Kazakstans parlament om nationens huvudstad från Nur-Sultan till Astana, det senaste initiativet för att distansera landet från den tidigare Sovjetrepublikens förste president, Nursultan Nazarbajev.
I juni 2022 höll Kazakstan en konstitutionell folkomröstning som innebar betydande förändringar av den befintliga institutionella maktbalansen, bland annat genom att presidentens makt kringskars och parlamentets roll stärktes. Dessa reformer syftade till att ta itu med långvariga farhågor om maktkoncentrationen i ordförandeskapet och främja ett mer balanserat politiskt system.
Kazakstans ekonomiska utsikter för 2025 är fortsatt försiktigt optimistiska, med en BNP-tillväxt på cirka 4 %. Osäkerheten kvarstår dock, särskilt när det gäller oljeproduktionen och de globala ekonomiska villkoren. Landet fortsätter att arbeta för sitt långsiktiga mål att ansluta sig till världens 30 mest utvecklade länder senast 2050, i enlighet med Kazakstans 2050-strategi. Kazakstan fortsätter att verka för liberalisering och anpassning till en socialt orienterad ekonomi. Landets budget för 2025–2027 har ett starkt socialt fokus, med betydande investeringar i utbildning, hälso- och sjukvård och sociala program. Regeringen har intensifierat sin kamp mot korruption.
EU är Kazakstans främsta handelspartner och största utländska investerare. År 2024 var Kazakstans export till EU till 33,5 miljarder euro, medan importen från EU till Kazakstan uppgick till 11,5 miljarder euro. Totalt sett ökade varuhandeln med 6 % jämfört med 2023.
I mars 2023 höll Kazakstan nyval till parlamentet med ett blandat valsystem där 70 % av platserna fördelas på proportionell basis och 30 % på majoritetsbasis. Valet resulterade i att Amanat-partiet (f.d. Nur-Otan) fick en majoritet med 53,9 % av rösterna och fick 64 av 98 platser i Mazhilis (underhuset).
I oktober 2024 höll EU och Kazakstan sitt 21:a möte i samarbetsrådet, med fokus på att förbättra transportförbindelserna, särskilt den transkaspiska transportkorridoren. Båda sidor erkände de framsteg som gjorts med det övergripande luftfartsavtalet och deras partnerskap om kritiska råmaterial. De diskuterade också de kommande avtalen om förenklade viseringsförfaranden och återtagande. EU lovordade Kazakstans bidrag till energitrygghet och landets åtagande att uppnå koldioxidneutralitet senast 2060 samt landets deltagande i den globala utfästelsen om metan.
Parlamentet har inte övervakat val i Kazakstan sedan 2005. Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE/ODIHR) har skickat valobservatörer till Kazakstan. OSSE/ODIHR sände ut ett valobservatörsuppdrag till det tidigarelagda parlamentsvalet i mars 2023 för att bemöta oron över bristen på verklig opposition mot partiet Amanat (f.d. Nur-Otan) och på grund av Kazakstans bristande efterlevnad av rekommendationerna om grundläggande friheter, valförvaltningens opartiskhet och valbarhet.
Parlamentet har lyft fram behovet att garantera grundläggande friheter, upphöra med det godtyckliga frihetsberövandet av människorättsaktivister och medlemmar av politiska oppositionsrörelser, säkerställa hbtqia+-personers rättigheter och garantera säkerheten för kazaker och andra etniska minoritetsgrupper. Dessutom har det efterlyst eventuella individuella sanktioner mot kazakstanska tjänstemän som är direkt ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Parlamentet antog i januari 2022 en resolution om protesterna och våldet i Kazakstan och upprepade där sin oro över kränkningarna av de mänskliga rättigheterna efter att protester brutit ut i landet, inbegripet den utbredda användningen av tortyr och åsidosättande av demokratin.
Den parlamentariska samarbetskommittén EU–Kazakstan ansvarar för förbindelserna mellan de två parlamenten. I oktober och november 2024 ägde det 21:a mötet i den parlamentariska samarbetskommittén EU–Kazakstan rum. Där fokuserade man på att stärka de politiska och ekonomiska förbindelserna och på kringgående av sanktioner, den transkaspiska transportkorridoren, energisamarbete och klimatförändringar. Parlamentet betonade vikten av politisk mångfald och mediefrihet i Kazakstan och samarbetade med människorättsförsvarare och människorättsaktivister.
B. Kirgizistan
Det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kirgizistan från 2019 ska ersättas av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet (EPCA) som undertecknades i juni 2024 men som ännu inte har ratificerats. Det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet omfattar en rad olika områden, bland annat politisk dialog, handel och investeringar, hållbar utveckling, forskning och innovation, utbildning, miljö och klimatförändringar samt rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och det civila samhället. Det möjliggör också samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet konfliktförebyggande, krishantering och regional stabilitet.
EU är en av de största sponsorerna av hållbar utveckling och reformer i Kirgizistan. Det fleråriga vägledande programmet för 2021–2027 är ett svar på Kirgizistans nationella utvecklingsstrategi för 2040, som innehåller en långsiktig färdplan för att bli ett starkt, självförsörjande och välmående land.
Det nuvarande partnerskapet mellan EU och Kirgizistan är inriktat på klimatresiliens, energiinfrastruktur och stöd till ungdomar. Viktiga initiativ är Kirgizistans program för resilienta vattenresurser, som kombinerar ett lån på 42 miljoner euro från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) med ett EU-bidrag på 15 miljoner euro för att förbättra vattenförvaltningen. EU har också antagit ett initiativ på 5 miljoner euro som fokuserar på ungdomar, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Dessutom fortsätter EU att erbjuda mer än 300 stipendier per år till Kirgizistans studenter, helt i linje med EU:s Global Gateway-strategi för hållbar utveckling.
OSSE/ODIHR övervakar regelbundet parlamentsval och presidentval. Parlamentsval hölls i Kirgizistan i oktober 2020 och ogiltigförklarades därefter efter massprotester mot oegentligheter och röstköp. Kirgizistans president, Sooronbay Jeenbekov, avgick i oktober 2020, och landet höll presidentval i januari 2021, varefter Sadyr Japarov tillträdde som Kirgizistans sjätte president. EU noterade det låga valdeltagandet, bristen på lika villkor för kandidater, överträdelser av kampanjförfaranden och misshushållning med administrativa resurser, enligt rapporter från OSSE/ODIHR.
I en folkomröstning i april 2021 godkände väljarna en ny konstitution för att minska parlamentets storlek med 25 % till 90 platser. Presidenten fick också befogenhet att utnämna domare och ledare för brottsbekämpande organ, och den lag som begränsade presidenten till en mandatperiod ersattes så att presidenten nu kan väljas om för en andra mandatperiod. Landets senaste parlamentsval ägde rum i november 2021 och nästa parlamentsval är för närvarande planerat till 2025.
I november 2024 höll EU och Kirgizistan sin fjortonde människorättsdialog, som var den första sedan det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet undertecknades i juni 2024. EU uttryckte sin oro över Kirgizistans restriktiva lagförslag om utländska agenter från april 2024 som utformats efter rysk modell och pekade på risken för missnöje bland allmänheten. EU tog också upp frågan om yttrande-, medie-, mötes- och föreningsfrihet. EU betonade det krympande utrymmet för det civila samhället och betonade den avgörande roll som det civila samhällets organisationer och oberoende medier spelar för att säkerställa stabiliteten i ett demokratiskt samhälle.
Sedan 2016 har Kirgizistan fått tull- och kvotfritt tillträde till EU-marknaden för två tredjedelar av sina produkter inom ramen för det allmänna preferenssystemet plus (GSP+), vilket har stärkt de ekonomiska banden och skapat möjligheter att öka och diversifiera exporten. 2024 uppgick handeln mellan EU och Kirgizistan till 2,8 miljarder euro. EU:s export till Kirgizistan värderades till 2,7 miljarder euro, främst bestående av transportutrustning, maskiner och kemikalier. EU:s import från Kirgizistan bestod till stor del av ädelmetaller och mineralprodukter.
Parlamentet är djupt oroat över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kirgizistan. I juli 2020 avled människorättsförsvararen Azimjon Askarov i häkte, och en utredning av dödsfallet avslutades först, för att sedan återupptas.
Parlamentet välkomnade den vapenvila som tillkännagavs efter sammandrabbningar vid gränsen mellan Kirgizistan och Tadzjikistan i april 2021 och uppmanade båda sidor att föra diplomatiska diskussioner i stället för att delta i militära strider. I gränskonflikten mellan Kirgizistan och Tadzjikistan har hundratals människor dödats och sårats och tusentals drivits på flykt. Kirgizistan är en viktig partner i den europeiska parlamentariska diplomatin, med regelbundna kontakter och öppna diskussioner om människorättssituationen i landet, landets ståndpunkt i fråga om Ryssland och kriget mot Ukraina. I juli 2023 antog parlamentet en resolution om yttrandefriheten i Kirgizistan, som svar på landets kontroversiella lagförslag om medier och icke-statliga organisationer. Detta var en av de viktigaste frågorna i den interparlamentariska dialogen när parlamentets delegation för förbindelserna med Centralasien (D-CAS) besökte Kirgizistan i december 2023 för den sextonde parlamentariska samarbetskommittén EU–Kirgizistan.
2015 uttryckte parlamentet oro över lagförslagen om ”hbtqia+-propaganda”. I augusti 2023 antog Kirgizistan en ny lag som syftar till att begränsa yttrandefriheten och tillgången till information om hbtqia+-personer och deras identiteter, rättigheter och liv.
I parlamentets resolution om människorättssituationen i Kirgizistan i december 2024 uttrycktes oro över gripandet av Temirlan Sultanbekov, ledaren för det kirgizistanska socialdemokraterna, tillsammans med andra demokratiaktivister, och ifrågasattes legitimiteten i deras frihetsberövanden inför kommunalvalet i november 2024. I resolutionen kritiserades tillbakagången för demokratisk praxis och mänskliga rättigheter i Kirgizistan, inbegripet undertryckandet av oberoende medier och oppositionspartier. Parlamentet insisterar på att åtaganden om mänskliga rättigheter ska upprätthållas som en del av partnerskapet mellan EU och Kirgizistan.
Parlamentet välkomnade det gränsöverskridande samarbetet och fastställandet av gränserna mellan Kirgizistan och Uzbekistan och Kirgizistan och Tadzjikistan, vilket bekräftades vid mötet mellan de kirgizistanska, tadzjikistanska och uzbekiska ledarna i januari 2025.
C. Uzbekistan
Uzbekistan blev det nionde mottagarlandet i EU:s särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) i april 2021. Genom att ansluta sig till denna ordning får Uzbekistan ytterligare ekonomiska fördelar till följd av upphävandet av tullar för två tredjedelar av de produktgrupper som omfattas av GSP+. Instrumentet stimulerar landets export och dess förmåga att locka till sig utländska investeringar. Uzbekistan förväntas å sin sida genomföra 27 grundläggande internationella konventioner om gott styre, mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter samt miljö- och klimatskydd.
I juli 2022 slutförde EU och Uzbekistan förhandlingar om ett nytt fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal, som är tänkt att utgöra ett nytt, modernt och ambitiöst ramverk för att stärka partnerskapet mellan EU och Uzbekistan. Det nittonde årliga mötet i samarbetskommittén EU–Uzbekistan ägde rum i december 2023 i Tasjkent. De båda parterna diskuterade den fortsatta utvecklingen av det finansiella, tekniska, handelsmässiga, ekonomiska och investeringsrelaterade samarbetet, med inriktning på åtgärder för att liberalisera och förenkla handelsförfarandena genom att utnyttja fördelarna med GSP +. Båda parter betonade insatserna för att främja energieffektivitet och projekt för grön energi, tillsammans med samarbete för utbyggnad av transportnäten, bland annat den transkaspiska internationella transportvägen.
Under 2024 importerade Uzbekistan varor till ett värde av 3,959 miljarder euro från EU, medan landets export till EU uppgick till totalt 845 miljoner euro, vilket motsvarar en ökning med 8,2 % jämfört med 2023. GSP+-statusen har bidragit till denna tillväxt, och Uzbekistans export till EU har ökat avsevärt sedan 2021.
I EU:s fleråriga vägledande program för Uzbekistan 2021–2027 anslogs 76 miljoner euro för perioden 2021–2024 och ytterligare 43 miljoner euro för nya bilaterala initiativ för 2025–2027, med fokus på att stärka den demokratiska styrningen, främja digital omvandling, främja inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt och främja utvecklingen av en intelligent och miljövänlig jordbruksbaserad livsmedelssektor.
Sedan president Sjavkat Mirzijojev tillträdde 2016 har det skett omfattande och snabba demokratiska förändringar. Detta är en positiv utveckling som inbegriper flera ambitiösa reformer och interna förändringar, såsom frigivning av ett antal politiska fångar.
I februari 2021 undertecknade Mirzijojev en lag om att flytta presidentvalet till oktober 2021. OSSE/ODIHR upprepade sina rekommendationer om finansiering av politiska partier, påskyndande av rösträkningen och nedskärning av statliga resurser till valkampanjer. I juli 2023 omvaldes president Sjavkat Mirzijojev med 87,1 % av rösterna. Han fortsätter med de ambitiösa reformer som planeras inom ramen för utvecklingsstrategin 2022–2026 och som syftar till att åstadkomma verkliga förändringar i landet när det gäller socioekonomisk utveckling, effektiv förvaltning, ett mer oberoende rättssystem samt respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,
Uzbekistan har haft kontakter med talibanerna i frågor om handel och ekonomisk samverkan för att säkerställa gränssäkerhet och samarbete inom energi, transport och internationell frakt samt det järnvägsprojekt som förbinder den uzbekiska gränsstaden Termez med den pakistanska staden Peshawar via de afghanska städerna Mazar-e Sharif och Kabul.
Relationen mellan Uzbekistan och Ryssland har stärkts under president Mirzijojev. Uzbekistan avstod från att rösta i FN:s generalförsamling för att fördöma Rysslands invasion av Ukraina och antog officiellt en ”neutral” ståndpunkt. Ryssland och Uzbekistan har ett militärt och tekniskt samarbete som omfattar gemensam vapenupphandling, forskning och modernisering. Som en viktig handelspartner samarbetar Ryssland dessutom med Uzbekistan inom olje- och gasindustrin. I januari 2025 formaliserade Ryssland och Uzbekistan ett militärt strategiskt partnerskap, tillsammans med bredare strategiska initiativ som sträcker sig över hela 2030.
I januari 2024 förde Kinas president, Xi Jinping, samtal med president Sjavkat Mirzijojev. De meddelade att Kina och Uzbekistan har beslutat att utveckla ett övergripande strategiskt ”allväderspartnerskap” för en ny era.
Europaparlamentet bjöds in att övervaka parlamentsvalet i Uzbekistan för första gången i december 2019, men vägrade med hänvisning till att valet varken var fritt eller rättvist, eftersom alla kandidater kom från regimvänliga partier. Valet övervakades därför bara av OSSE/ODIHR.
Parlamentet accepterade inbjudan att övervaka presidentvalet i oktober 2021, trots att de fem kandidater som registrerats av den centrala valkommissionen påstås vara regeringsvänliga.
Det sjuttonde mötet i den parlamentariska samarbetskommittén EU–Uzbekistan ägde rum i december 2024 och det artonde mötet i den parlamentariska samarbetskommittén i april 2025, där man lyfte fram insatserna för att stärka partnerskapet och viktiga samarbetsområden. Deltagarna diskuterade interparlamentariskt samarbete och gemensamma projekt om hållbar utveckling, handel, energi och miljöfrågor.
D. Turkmenistan
Formella förbindelser mellan EU och Turkmenistan upprättades 1997, och de två parterna undertecknade ett partnerskaps- och samarbetsavtal 1998. Sedan 2004 är avtalet ratificerat av samtliga EU-medlemsstater och Turkmenistan. Nu återstår bara Europaparlamentets ratificering för att det ska kunna slutföras. Parlamentet har dock vägrat att godkänna ratificeringen av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Turkmenistan på grund av sin djupa oro över de kortsiktiga riktmärkena för Turkmenistans framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Därför styrs de bilaterala förbindelserna mellan EU och Turkmenistan för närvarande av interimsavtalet om handel från 2010. I mars 2024 undertecknade Turkmenistan och EU ett protokoll till partnerskaps- och samarbetsavtalet i Bryssel, vilket utgjorde ett avgörande steg mot att stärka partnerskapet och banade väg för ett fördjupat samarbete.
Turkmenistan har tagit steg för att öppna landet och skapa mer utrymme för organisationer i det civila samhället. Landet förblir dock under president Berdimuhamedows auktoritära styre. Den senaste tidens händelser visar att den demokratiska utvecklingen inte har gått framåt och att människorättssituationen inte har förbättrats nämnvärt. 2021 införde Turkmenistan vissa konstitutionella reformer, bland annat inrättandet av ett överhus, men det turkmenistanska parlamentets roll är fortfarande begränsad.
Utöver de regionala ramverken för EU och Centralasien håller EU och Turkmenistan årliga bilaterala dialoger: människorättsdialogen mellan EU och Turkmenistan och den gemensamma kommittén EU–Turkmenistan. Det 23:e mötet i den gemensamma kommittén hölls i december 2024 för att vidareutveckla partnerskap och samarbete, i synnerhet på områdena handel, energi och utvecklingssamarbete. EU har bekräftat att rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna är väsentliga aspekter av relationen mellan EU och Turkmenistan. Den sextonde årliga människorättsdialogen mellan EU och Turkmenistan ägde rum i december 2024. Diskussionerna inriktades på Turkmenistans konkreta åtgärder för att förbättra människorättssituationen i landet, inte minst för personer vars mänskliga rättigheter redan har kränkts, samt förhållandena i förvarsenheter och fängelser samt könsrelaterat våld.
2014 kom Turkmenistan och Turkiet överens om att transportera gas via den transanatoliska ledningen, som för närvarande transporterar gas från Azerbajdzjans Shah Deniz-fält. År 2021 lade företaget Trans Caspan Resources dessutom fram sitt förslag till transkaspisk sammanlänkning, en mindre gasledning som är utformad för att transportera 10–12 miljarder kubikmeter gas per år. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har EU sökt alternativa energikällor, däribland Turkmenistans gas. Båda parter förhandlar om ett avtal med Turkmenistan i syfte att diversifiera exporten och EU söker nya leveranser.
Parlamentet har konsekvent uttryckt sin oro över bristen på mänskliga rättigheter i Turkmenistan och har därför hittills blockerat ikraftträdandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet har aldrig bjudits in att övervaka val i Turkmenistan. I februari 2025 reste parlamentets delegation för förbindelserna med Centralasien till Turkmenistan för den åttonde interparlamentariska dialogen. Samtalen inriktades på FN:s generalförsamlings resolutioner om Turkmenistan, mänskliga rättigheter, jämställdhetsreformer och områden för bilateralt samarbete. Båda parter framhöll Turkmenistans neutrala hållning i fråga om regional säkerhet och dess strategiska roll inom energi och transport. De upprepade sitt engagemang för miljöskydd, rättsliga reformer och parlamentariskt samarbete. Delegationen samarbetade också med organisationer i det civila samhället i Turkmenistan för att ta upp mänskliga rättigheter, sociala framsteg och stärkta förbindelser mellan regeringen och det civila samhället.
E. Tadzjikistan
EU:s samarbete med Tadzjikistan har utvecklats avsevärt. De nuvarande rättsliga ramarna för förbindelserna mellan EU och Tadzjikistan utgörs av det partnerskaps- och samarbetsavtal som undertecknades i oktober 2004 och trädde i kraft i januari 2010. Parlamentet godkände ingåendet av partnerskaps- och samarbetsavtalet 2009, men efterlyste förbättringar avseende mänskliga rättigheter, korruption, hälsa och utbildning. Partnerskaps- och samarbetsavtalet bidrog till att utöka det bilaterala samarbetet och höjde EU:s profil i Tadzjikistan, erbjöd en plattform för politisk dialog och syftade till att främja bilaterala handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser. Det innehåller också artiklar om samarbete om migration och om bekämpning av penningtvätt, narkotika och terrorism.
EU har visat sitt engagemang för att stödja Tadzjikistans hållbara utveckling genom initiativ som är inriktade på nyckelområden såsom mänsklig utveckling, inkluderande grön och digital ekonomi, vattenförvaltning, klimatförändringar, energi och transportförbindelser.
Tadzjikistan är en viktig EU-partner som för närvarande står inför flera utmaningar, såsom konsekvenserna av internationella sanktioner och återvändandet av många tadzjikiska migranter från Ryssland efter det landets invasion av Ukraina, den kritiska människorättssituationen och ett starkt intresse för att ansluta sig till handelspreferenssystemet GSP+. Efter talibanernas övertagande i Afghanistan har Tadzjikistan tagit emot tusentals afghanska flyktingar. Landet är fast beslutet att bekämpa spridningen av extremism och radikalisering i Centralasien.
EU och Tadzjikistan inledde sina förhandlingar om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal i början av 2023. Det tionde mötet i samarbetsrådet EU–Tadzjikistan hölls i juni 2023 i Luxemburg. Sedan dess har kontakter tagits för att inleda förhandlingar om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal, i likhet med andra centralasiatiska länder. EU uppmuntrar Tadzjikistan att förbättra situationen avseende grundläggande friheter och respekt för de mänskliga rättigheterna. I april 2024 höll EU och Tadzjikistan den tredje förhandlingsrundan i Dusjanbe. Den femtonde människorättsdialogen ägde rum i november 2024.
Under 2024 ökade Tadzjikistans export till EU med 67 % och uppgick till 291 miljoner euro, medan landets import från EU var totalt 275 miljoner euro.. EU:s engagemang i Tadzjikistan sträcker sig utöver de ekonomiska banden och omfattar områden som utbildning, yrkesutbildning och stöd till det civila samhället.
I parlamentsvalet i Tadjikistan i mars 2025 fick det styrande demokratiska partiet 49 av 63 platser. Detta blev det första valet på 25 år utan oberoende västerländska observatörer, eftersom OSSE:s uppdrag ställdes in på grund av att de tadzjikistanska myndigheterna inte gav några ackrediteringsgarantier. Även om fem andra partier deltog i valet uteslöts de oppositionsgrupper som starkt motsatte sig regimen.
Parlamentet är mycket kritiskt till försämringen av de mänskliga rättigheterna, det ökade antalet frihetsberövanden och gripanden av människorättsaktivister, politiska motståndare och deras familjemedlemmar samt de stränga restriktionerna mot oberoende medier.
Parlamentet har upprepade gånger uttryckt oro över sammandrabbningarna vid gränsen mellan Kirgizistan och Tadzjikistan, och välkomnade det avtal om eldupphör som nåddes i april 2021. I september 2022 ökade dock våldet mellan gränsbevakningstjänstemän på olika platser. I februari 2024 nådde Kirgizistan och Tadzjikistan en uppgörelse för att få ett slut på årtionden av bittra tvister genom att enas om en avgränsning av 90 % av tidigare omtvistat territorium. Parlamentet välkomnade det gränsöverskridande samarbetet och fastställandet av gränserna mellan Kirgizistan och Tadzjikistan, vilket bekräftades vid mötet mellan de kirgizistanska, tadzjikistanska och uzbekiska ledarna i januari 2025.
I juli 2022 antog parlamentet en resolution om situationen i det autonoma området Gorno-Badachsjan i Tadzjikistan och upprepade sin oro över det försämrade läget för landets mänskliga rättigheter i sin resolution från januari 2024 om statligt förtryck av oberoende medier.
Det elfte mötet i den parlamentariska samarbetskommittén EU–Tadzjikistan hölls i Bryssel i december 2024 och behandlade frågor som Tadzjikistans neutrala hållning till Rysslands krig i Ukraina, ekonomiskt samarbete och handelssamarbete, klimatförändringarnas effekter i Centralasien och människorättssituationen i Tadzjikistan.
Parlamentet intensifierar nu sin granskning av försämringen av de mänskliga rättigheterna i landet. Förbättringar på detta område är avgörande för att ytterligare stärka de bilaterala förbindelserna mellan Tadzjikistan och EU.
F. Mongoliet
Trots att Mongoliet inte omfattas av EU:s strategi för Centralasien klassificeras landet av parlamentet som en del av regionen inom ramen för parlamentets ständiga delegationer. Mongoliet delar många kulturella, historiska och ekonomiska aspekter med de före detta sovjetrepublikerna i Centralasien. Under de senaste tre årtiondena har Mongoliet utmärkt sig som en ”demokratisk oas” med en stadig ekonomisk tillväxt, även om utvecklingen under 2019 väckte farhågor om att demokratin håller på att urholkas. 2017 godkände parlamentet partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Mongoliet.
Mongolisk politik domineras för närvarande av att Mongoliets folkparti befäster sin makt. Partiet har en stor majoritet i parlamentet och kontrollerar presidentämbetet. Genom parlamentsvalet i Mongoliet i juni 2024 infördes en konstitutionell reform, parlamentet utvidgades och ett blandat valsystem återinfördes. Mongoliets folkparti vann en mindre majoritet i det mongoliska parlamentet (Ulsyn Ikh Khural). Andelen kvinnor ökade från 17,3 % till 25,4 %. De främsta frågorna i valet var bland annat korruption, ekonomi, arbetslöshet och inflation.
Det 23:e mötet i den gemensamma kommittén EU–Mongoliet hölls i juli 2025 för att bekräfta partnerskapet på grundval av gemensamma värden som demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstaten och respekt för principerna i FN-stadgan. Utskottet fokuserade på att stärka samarbetet inom förnybar energi och den gröna omställningen samt på att öka handelsomsättningen genom att främja EU:s GSP+. De båda parterna diskuterade också ett effektivt genomförande av de åtgärder som anges i färdplanen för samförståndsavtalet om skogspartnerskap. De två parterna diskuterade de framsteg som uppnåtts genom genomförandet av det fleråriga vägledande programmet för Mongoliet 2021–2027.
Parlamentets uttalanden om Mongoliet har huvudsakligen gällt ekonomiska frågor, men också landets utvecklingsbehov och humanitära behov i samband med extrema väderförhållanden. En delegation från parlamentet övervakade Mongoliets parlamentsval 2016 och dess presidentval i juni 2017, och konstaterade att en solid demokrati håller på att växa fram i landet. Parlamentet övervakade dock inte parlamentsvalet i juni 2020 på grund av covid-19-pandemin, och inte heller presidentvalet i juni 2021.
Det sextonde interparlamentariska mötet mellan EU och Mongoliet ägde rum i september 2023 i Ulaanbaatar. Delegationen lovordade då Mongoliets uppmuntrande inställning till demokrati och hade direktkontakt med olika företrädare för det mongoliska samhället. Detta omfattade möten med studerande, lärare och det nationella universitetet, de högsta tibetanska buddhistiska myndigheterna i landet, många icke-statliga organisationer samt mottagare av EU-finansierade projekt. Det sjuttonde interparlamentariska mötet mellan EU och Mongoliet, som hölls i mars 2025 i Bryssel, fokuserade på bilaterala förbindelser, geostrategiska regionala frågor, mänskliga rättigheter, klimatförändringar, konnektivitet och direkta personkontakter.
Jorge Soutullo / Niccolò Rinaldi