EU:s långtidsbudget
Hur finansierar EU sin verksamhet, och vart går pengarna? Här förklarar vi vad EU:s långtidsbudget är och hur den kommer till.
EU:s långtidsbudget hjälper miljontals jordbrukare, studenter, forskare och andra EU-invånare, men också kommuner, företag, regioner och icke-statliga organisationer. Den bidrar till avancerad forskning, hälsosammare och säkrare livsmedel, nya och bättre vägar, järnvägar och flygplatser, en renare miljö och bättre säkerhet vid EU:s yttre gränser.
Grundtanken är att EU blir starkare och mer välmående om vi samlar våra resurser och agerar gemensamt.
Eftersom den nuvarande långtidsbudgeten från 2021 slutar gälla efter 2027 håller man nu på och förbereder nästa budget.
Vad är EU:s långtidsbudget?
EU:s långtidsbudget kallas ibland också för den fleråriga budgetramen, som är det officiella namnet som används i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Långtidsbudgeten sätter gränser för hur mycket pengar EU kan investera i olika politikområden under den period som den gäller (minst fem år). De senaste långtidsbudgetarna har varit i kraft i sju år i taget.
En av anledningarna till att EU har långtidsbudgetar är att ge en viss förutsägbarhet till dem som får EU-finansiering, så att de kan planera och driva sin verksamhet på effektivast möjliga sätt. Det är särskilt viktigt för större infrastrukturprojekt och för forskare som arbetar med vetenskapliga projekt som tar flera år att slutföra.
Å andra sidan måste det också finnas en viss flexibilitet i långtidsbudgeten för att kunna hantera oförutsedda kriser och nödsituationer, såsom pandemier eller naturkatastrofer. Därför har man sett till att det går att fördela mer pengar dit de behövs mest under oförutsedda omständigheter.
Till skillnad från EU-ländernas egna statsbudgetar liknar EU:s budget mer en investeringsbudget. Den finansierar till exempel varken skolor eller sjukhus. I stället ligger fokus på områden där det lönar sig bättre att investera i stor skala än att EU-länderna investerar var för sig (s.k. stordriftsfördelar). Det handlar bland annat om att undvika dubbelarbete, främja tillväxt och konkurrenskraft och omsätta solidaritet i praktiken.
Vad lägger EU pengarna på?
EU:s budget stöder bland annat forskning och innovation, europeiska transport- och energinät, små och medelstora företag. Detta i syfte att främja tillväxt och skapa arbetstillfällen i EU.
I den nuvarande långtidsbudgeten går största delen av pengarna till EU:s gemensamma jordbrukspolitik, fiskeripolitik och miljöpolitik. Efter dem kommer sammanhållningspolitiska program som stöder fattigare regioner. Långtidsbudgeten finansierar också internationellt humanitärt bistånd och utvecklingsprojekt i andra länder.
Läs mer om de program som stöds genom långtidsbudgeten och de projekt som finansieras i din region.
Varifrån kommer pengarna?
Finansieringen av EU:s långtidsbudget kommer från flera inkomstkällor. Över hälften kommer från bidrag från EU-länderna, som vart och ett bidrar med drygt 1 % av sin bruttonationalinkomst. Resten kommer bland annat från följande:
- importtullar på varor från länder utanför EU
- böter för företag som bryter mot EU:s konkurrensregler
- moms (en liten del av den moms som uppbärs av varje EU-land)
- ett extra bidrag från EU-länderna som baseras på mängden plastförpackningsavfall som de producerar och sedan inte återvinner
Fler inkomstkällor kan komma att läggas till i framtiden.
I november 2023 gav parlamentet sitt stöd till ett förslag från kommissionen om att införa tre nya källor: intäkter från handel med utsläppsrätter, intäkter från en koldioxidavgift på importerade varor och ett bidrag baserat på företagsvinster. För att kunna träda i kraft måste förslaget först godkännas enhälligt av ministerrådet och sedan ratificeras av de 27 EU-länderna, men ännu har få framsteg gjorts.
Kommissionen föreslog nya inkomstkällor 2025 för att finansiera den nya långtidsbudgeten från och med 2028. Bland dem fanns en punktskatt på tobak, ett årligt engångsbidrag från företag (små och medelstora företag undantagna) samt skatter på elavfall och e-handel.
Hur antas EU:s långtidsbudget?
EU-kommissionen lade fram sitt förslag till EU:s nästa långtidsbudget i juli 2025.
I parlamentet har ledamöterna granskat kommissionens förslag och tagit fram sin förhandlingsposition.
När EU-länderna i ministerrådet har beslutat om sin ståndpunkt kan förhandlingarna inledas för att nå en överenskommelse före utgången av 2027.
Långtidsbudgeten måste antas enhälligt av alla EU-länder. Men dessförinnan måste även Europaparlamentet ge sitt godkännande.
EU-kommissionens förslag till långtidsbudget
Den nuvarande långtidsbudgeten gäller för åren 2021–2027 och är på 1,2 biljoner euro (i 2025 års priser). När den antogs 2020 motsvarade det 1,13 % av bruttonationalinkomsten (BNI).
Vilka summor föreslår kommissionen för den nya långtidsbudgeten?
Kommissionen föreslår en långtidsbudget för 2028–2034 på 1,76 biljoner euro (i 2025 års priser) för de sju åren, vilket motsvarar 1,26 % av EU:s BNI. I den summan ingår 149,3 miljarder euro (0,11 % av EU:s BNI) för att betala tillbaka den skuld som EU tog på sig för att hantera covid-19-pandemin inom det s.k. återhämtningsinstrumentet Next Generation EU.
Eventuella ändringar av budgetens struktur
Kommissionen föreslår en betydande omstrukturering och förenkling av budgeten genom att minska antalet budgetrubriker och slå samman olika program.
De föreslagna utgiftsprioriteringarna är indelade i fyra rubriker.
Rubrik 1 handlar om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, jordbruk, landsbygd och havsfrågor, samt välstånd och säkerhet. Detta är den mest omfattande rubriken, med omkring 50 % av den totala budgeten.
Rubrik 2 är inriktad på konkurrenskraft, välstånd och säkerhet och står för omkring 30 % av den totala budgeten.
Centralt för denna rubrik är den nya Europeiska konkurrenskraftsfonden, som kommer att förvalta investeringar i Horisont Europa (EU:s finansieringsprogram för forskning och innovation) och följande fyra prioriterade politikområden: 1) resiliens och säkerhet, försvarsindustrin och rymden, 2) digitalt ledarskap, 3) omställningen till ren energi och utfasningen av fossila bränslen i industrin, och 4) hälsa, bioteknik och bioekonomi.
Rubriken omfattar även Erasmus+, som kombineras med Europeiska solidaritetskåren, och Fonden för ett sammanlänkat Europa.
Rubrik 3 kallas Europa i världen. Den står för omkring 10 % av den föreslagna budgeten och stöder EU:s yttre åtgärder, främst genom fonden Europa i världen.
Rubrik 4 är avsedd för administration och utgör omkring 6 % av den totala budgeten. Den täcker EU-tjänstemännens löner och pensioner, EU-institutionernas byggnader och Europaskolorna.
Vad handlar de föreslagna nationella och regionala partnerskapsplanerna om?
Under rubrik 1 kommer varje EU-land att ha sin egen plan, som ska omfatta stöd till jordbrukare, mindre utvecklade regioner, migration och gränssäkerhet. Dessa planer samlar resurser som tidigare fördelats mellan ett antal separata program. Genom att slå samman dessa resurser hoppas kommissionen kunna öka flexibiliteten och synergieffekterna mellan olika politikområden. Parlamentet stöder flexibilitetstanken, men ledamöterna har varit tydliga med att det inte får ske på bekostnad av transparens och ansvarsskyldighet i den nya budgetstrukturen.
EU:s inkomster
För att EU-ländernas bidrag till budgeten ska kunna hållas oförändrade föreslår kommissionen nya inkomstkällor. Bland dem finns en skatt på elavfall, en skatt på tobak, bidrag från handeln med utsläppsrätter och mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, samt en bolagsskatt på stora företag.
Parlamentets syn på kommissionens budgetförslag
Parlamentet antog i april 2026 sin egen förhandlingsposition om budgeten för åren 2028–2034. Där listade ledamöterna de belopp som de tycker att varje EU-finansieringsprogram ska få.
Parlamentets motförslag till den totala budgeten
Parlamentsledamöterna var besvikna över den bristande ambitionen som de tyckte sig se från kommissionens sida. Ledamöterna vill att nästa budget ska uppgå till 1,27 % av EU:s BNI, och att låneåterbetalningarna inom återhämtningsfonden NextGenerationEU (0,11 % av BNI) ska hållas utanför budgeten, som borde ha fokus på operativa program som gynnar medborgarna.
Totalt innebär alltså parlamentets motförslag en ökning med cirka 10 % jämfört med kommissionens förslag.
Ledamöterna menar att EU inte kan uppfylla sina åtaganden med mindre pengar än så. Utan tillräckliga resurser kan EU inte leva upp till medborgarnas förväntningar och reagera på vår tids stora utmaningar, som risken för storskaligt krig i Europa, ekonomiska och sociala utmaningar, konkurrenskraftsklyftan och den allt dystrare situationen för klimatet och den biologiska mångfalden.
Ledamöterna anser att den här 10-procentiga ökningen bör fördelas jämnt mellan de tre budgetrubriker som finansierar EU:s prioriteringar (dvs. inte den rubrik som rör EU:s administration). Tanken är också att den ska skydda budgeten mot inflationschocker.
Ledamöternas syn på den nya strukturen och de nationella planerna
Ledamöterna kom visserligen inte med särskilt många betydande ändringar av den nya förenklade budgetstrukturen som kommissionen föreslagit, men just den s.k. åternationaliseringen av EU-budgeten har de starkt motsatt sig. Om varje EU-land skulle ha sin egen plan (som kommissionen föreslår) skulle det kunna undergräva EU:s politik, minska transparensen och skapa konkurrens mellan finansieringsmottagarna, menar ledamöterna.
Istället vill parlamentet ha skilda anslag till den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken, de yttersta randområdena, sammanhållningspolitiken, Europeiska socialfonden och inrikes frågor.
Parlamentet vill också att regionala och lokala myndigheter involveras fullt ut i planering och genomförande av programmen.
Parlamentets ståndpunkt om konkurrenskraftsinitiativ
Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att fördubbla medlen för att stärka EU:s konkurrenskraft, försvarskapacitet, innovation, infrastruktur, utbildning och kultur, och för att bidra till den digitala och gröna omställningen. Men parlamentet tycker att man också borde öka stödet till Europeiska konkurrenskraftsfonden, Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Erasmus+, AgoraEU, EU:s civilskyddsmekanism och andra viktiga program. Därtill vill ledamöterna öronmärka pengar till EU4Health och LIFE-relaterade åtgärder inom ramen för konkurrenskraftsfonden.
Parlamentsledamöterna anser att den föreslagna ökningen av resurserna för yttre åtgärder är otillräcklig, med tanke på omfattningen av de yttre utmaningarna och hoten. De efterlyser också mer finansiering för utvidgning, utveckling, Ukraina, multilateralt samarbete och humanitärt bistånd.
Insyn och ansvarsskyldighet hotade
Ledamöterna insisterar på att en eventuell förenkling av budgeten inte får undergräva insynen, ansvarsskyldigheten eller den demokratiska tillsynen, och att det fortfarande måste gå att göra en korrekt revision av utgifterna. Parlamentet håller med om att det behövs flexibilitet i budgeten, varnar samtidigt för att flexibilitet utan insyn skulle kunna undergräva allmänhetens förtroende för EU.
Därtill betonar ledamöterna att respekt för EU:s värden och rättsstatsprincipen måste vara en förutsättning för att få EU-finansiering. Samtidigt måste man undvika att slutmottagarna av ett visst stöd straffas när det är landets regering som brutit mot rättsstatsprincipen.
Parlamentets syn på inkomsterna
Parlamentet välkomnar det föreslagna införandet av nya s.k. egna medel. I tillägg till de inkomstkällor som kommissionen föreslagit har parlamentet lagt till några alternativ som kan övervägas ifall EU-länderna i rådet skulle förkasta något av kommissionsförslagen. Bland alternativen finns en avgift för digitala tjänster, en avgift för hasardspel på nätet, en utvidgning av mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, och en avgift på vinster från handel med kryptovalutor.
Vad händer nu?
Parlamentet är nu redo att börja förhandla med ministerrådet om den förordning som stakar ut huvuddragen i långtidsbudgeten för åren 2028–2034.
Förhandlingarna kan inledas så fort EU-länderna i rådet kommit överens sinsemellan om sin förhandlingsposition. För att budgeten slutligen ska kunna antas behövs också parlamentets godkännande.
