Faktablad om Europeiska unionen
Europaparlamentet
Fyll i detta fält

Ryssland

Förbindelserna mellan EU och Ryssland har varit svårt ansträngda sedan 2014 till följd av Rysslands olagliga annektering av Krim, dess invasion och ockupation av delar av Donbas-regionen i östra Ukraina, destabiliseringspolitiken i regionen i stort, desinformations- och inblandningsoperationer och människorättskränkningar. Rysslands fullskaliga och olagliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 ledde till att allt återstående politiskt, kulturellt och vetenskapligt samarbete avbröts och att EU antog aldrig tidigare skådade sanktioner i samordning med internationella partner.

Rättslig grund

Förbindelserna mellan EU och Ryssland

Fram till Majdan-rörelsens protester i Ukraina i november 2013 fortsatte EU och Ryssland med ett strategiskt partnerskap som bygger på politisk dialog, ekonomisk integration och samarbete i globala frågor. Syftet med de förhandlingar som inleddes 2008 var att ingå ett nytt avtal om handel, energi, klimatåtgärder, forskning, kultur och säkerhet, medan 2010 års partnerskap för modernisering utformades för att främja reformer, innovation och närmare ekonomiska band. EU stödde också Rysslands anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) som fullbordades 2012.

Denna utveckling upphörde abrupt 2014, när Ryssland inledde sin första invasion av Ukraina, olagligt annekterade Krim och invaderade delar av Donbas-regionen i östra Ukraina. Dessa aggressionshandlingar undergrävde totalt grunden för partnerskapet och utlöste en genomgående omprövning av EU:s politik gentemot Ryssland.

Som svar på detta införde EU sina första restriktiva åtgärder mot Ryssland, bland annat frysning av tillgångar och reseförbud för ryska statstjänstemän och proxyaktörer som är inblandade i undergrävandet av Ukrainas suveränitet. Toppmötena mellan EU och Ryssland avbröts, förhandlingarna om ett nytt samarbetsavtal lades på is och Rysslands deltagande i G8 återkallades. Bredare sektoriella sanktioner infördes sedan mot handel, finans, energi och försvar.

I EU:s globala säkerhetsstrategi från 2016 definierades Ryssland som ”en stor strategisk utmaning”, vilket föranledde rådet att anta fem vägledande principer: 1) Genomförande av Minskavtalen om eldupphör i konflikten i östra Ukraina som en grundläggande förutsättning för varje betydande förändring i EU:s hållning gentemot Ryssland. 2) Stärkta förbindelser med EU:s östliga partnerländer och andra grannländer, inbegripet Centralasien. 3) Stärkande av EU:s motståndskraft (t.ex. energitrygghet, hybridhot eller strategisk kommunikation). 4) Selektivt engagemang med Ryssland om frågor av intresse för EU. 5) Behovet av att upprätta direkta personkontakter och stödja det civila samhället i Ryssland.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 utgjorde ännu en vändpunkt i förbindelserna mellan EU och Ryssland och utlöste en genomgripande omdefiniering av Europas säkerhetspolitik. EU har i starkast möjliga ordalag fördömt Rysslands olagliga, oprovocerade och orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina, dess avsiktliga attacker mot civila och civil infrastruktur och dess försök att annektera ukrainskt territorium genom skenfolkomröstningar i de ockuperade områdena. EU fortsätter att kräva ett omedelbart och villkorslöst tillbakadragande av alla ryska styrkor från Ukrainas hela territorium inom landets internationellt erkända gränser, och understryker att Ryssland bär fullt ansvar för sina uppenbara kränkningar av FN-stadgan och de grundläggande principerna i internationell rätt. EU har också fördömt Rysslands användning av livsmedel som vapen i kriget mot Ukraina och den globala livsmedelskris som Ryssland därmed har utlöst.

I mars 2022 antog EU sin strategiska kompass för säkerhet och försvar, där Ryssland kallades ”ett långsiktigt och direkt hot mot den europeiska säkerheten”. Detta blev en avgörande brytpunkt i förbindelserna mellan EU och Ryssland sedan 2016. I Natos strategiska koncept, som antogs i juni 2022, anges det också att ”Ryska federationen är det mest betydande och direkta hotet mot de allierades säkerhet och mot freden och stabiliteten i det euroatlantiska området”. Sedan 2022 har därför EU:s strategi gentemot Ryssland utformats med följande vägledande principer: 1) Ryssland måste isoleras internationellt och sanktioner införas mot landet för att förhindra det att föra krig. 2) Det internationella samfundet måste säkerställa ansvarsskyldighet genom att hålla den ryska staten, enskilda förövare och medhjälpare ansvariga för brott mot folkrätten och krigsförbrytelser som begåtts i Ukraina. 3) EU:s grannländer måste stödjas, bland annat genom EU:s utvidgningspolitik, och partner världen över behöver få hjälp att hantera konsekvenserna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. 4) Ett nära samarbete med Nato och partner i hela världen bör stödjas för att försvara den regelbaserade världsordningen. 5) EU:s motståndskraft måste stärkas, särskilt när det gäller energitrygghet och kritisk infrastruktur, och Rysslands cyber- och hybridhot, informationsmanipulering och inblandning måste motverkas. 6) Det civila samhället, människorättsförsvarare och oberoende medier måste stödjas inom och utanför Ryssland, samtidigt som man tar itu med hot mot säkerheten och den allmänna ordningen i EU.

Som svar på Rysslands invasion antog EU:s medlemsstater snabbt hårdare sanktioner i nära samarbete med partner, däribland Förenta staterna, Förenade kungariket, Kanada, Australien och Japan. Sedan den 24 februari 2022 har EU kraftigt utvidgat de restriktiva sektorsåtgärderna genom 19 på varandra följande sanktionspaket (fram till oktober 2025) och lagt till ett betydande antal personer och enheter på sanktionsförteckningen i syfte att ytterligare öka trycket på Ryssland för att få slut på kriget. Syftet med de restriktiva åtgärderna är att försvaga Rysslands ekonomiska grundvalar, beröva landet viktig teknik och viktiga marknader och avsevärt minska landets förmåga att föra krig.

Den snabba följd av 19 paket med EU-sanktioner mot Ryssland som redan har betecknats som en ”sanktionsrevolution” har lett till en unik uppsättning åtgärder riktade mot nyckelsektorerna i den ryska ekonomin och landets politiska eliter. Varje sanktionspaket har stegvis ändrat och utvidgat tillämpningsområdet för de sanktionssystem som antagits från och med 2014, med tillägg av en ny ordning som förbjuder import av varor med ursprung i de olagligt annekterade territorierna Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzja till EU. Sanktionspaketen är tänkta att slå hårt och ha omfattande effekter inom finans-, energi-, transport- och luftrum-, teknik-, rådgivnings- och mediesektorerna samt för metall, lyx och andra varusektorer. Exportförbud berör omkring 54 % av exporten till Ryssland före kriget, medan importförbud omfattar 58 % av importen före kriget. Dessutom införde EU tullar på jordbruksprodukter och gödselmedel från Ryssland och Belarus i mars 2025. I rangordningen av EU:s viktigaste handelspartner har Ryssland fallit från femte plats 2021 till femtonde plats 2024. Utöver de ekonomiska sanktionerna och sanktionerna mot enskilda personer har ett antal diplomatiska sanktioner införts, bland annat upphävande av viseringslättnader mellan EU och Ryssland. Tillsammans med andra WTO-medlemmar enades EU om att neka behandling som mest gynnad nation för ryska produkter och tjänster på EU:s marknader.

I slutet av oktober 2025 omfattade sanktionsförteckningarna mer än 2 700 personer och enheter. Bland de personer som är föremål för sanktioner finns Ryska federationens president Vladimir Putin, Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, de 351 ledamöter av statsduman som ställde sig bakom erkännandet av de tillfälligt ockuperade territorierna i regionerna Donetsk och Luhansk, högt uppsatta tjänstemän och militär personal, desinformationsaktörer, de ansvariga för missilangrepp mot civila, kritisk civil infrastruktur och för kidnappningarna och sedan de olagliga adoptionerna av ukrainska barn, och många andra. Flera högt uppsatta medlemmar av Wagnergruppens legosoldatorganisation fördes upp på sanktionsförteckningen. Efter den ryska oppositionsledarens och Sacharovpristagaren Aleksej Navalnyjs död i ett sibiriskt fängelse i februari 2024, och som svar på det ökande politiska förtrycket i Ryssland, inrättade rådet den 27 maj 2024 ett nytt sanktionssystem mot personer och enheter som är ansvariga för kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna, förtryck av det civila samhället och den demokratiska oppositionen samt undergrävande av demokratin och rättsstatsprincipen i Ryssland. Den nya ordningen kompletterar EU:s globala system för sanktioner avseende mänskliga rättigheter och gör det möjligt för EU att besluta om ytterligare Rysslandsspecifika åtgärder som svar på människorättskränkningar och internt förtryck i landet. Totalt 52 personer och fyra juridiska enheter blev föremål för sanktioner, däribland domare, åklagare och andra personer inom rättsväsendet som spelade en viktig roll i fängslandet och mordet på Aleksej Navalnyj.

Den 8 oktober 2024 antog rådet ett nytt sanktionssystem som svar på Rysslands destabiliserande insatser i EU och globalt i syfte att undergräva demokratiska processer, uppvigla till eller stödja våldsamma demonstrationer, skrämma kritiker, manipulera information och utföra cyberattacker eller sabotage mot kritisk infrastruktur.

I maj 2025 utvidgade rådet tillämpningsområdet för sina autonoma restriktiva åtgärder till att omfatta materiella tillgångar såsom fartyg, luftfartyg, fastigheter och komponenter i kommunikationsnät samt transaktioner som involverar leverantörer av finansiella tjänster och kryptotillgångstjänster. Sanktionsförteckningen omfattar 47 personer och 15 enheter och har förlängts till och med den 9 oktober 2026.

EU intensifierade också efterlevnadskontrollen för att förhindra kringgående av sanktioner via tredjeländer. Åtgärderna är inriktade på återexport av varor med dubbla användningsområden, kritiska komponenter och avancerad teknik. Utöver stängningen av EU:s luftrum för alla ryska luftfartyg och av EU:s hamnar för alla ryska fartyg riktar särskilda bestämmelser sig in på Rysslands växande ”skuggflotta” av fartyg som används för att kringgå sanktioner, inbegripet förbud mot hamntillträde, restriktioner för tillhandahållande av tjänster och strängare övervakning av fartygsförsäljning till tredjeländer. Det totala antalet fartyg som omfattas av sanktioner är 557.

För att stärka kontrollen av efterlevnaden lade rådet den 9 juni 2023 till överträdelsen av EU:s sanktioner i förteckningen över EU-brott. Detta gjorde det möjligt för medlemsstaterna att harmonisera de straffrättsliga påföljderna och förbättra samarbetet när det gäller att utreda och lagföra överträdelser av sanktionerna.

I september 2022 upphävde EU:s medlemsstater helt och hållet 2007 års avtal om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och Ryssland. Även om riktlinjer om genomförandet av upphävande av viseringar utfärdats för att säkerställa att upphävandet inte skulle drabba personer i behov av skydd och personer som reser för viktiga ändamål, såsom journalister, oliktänkande och företrädare för det civila samhället, antog kommissionen i november 2025 strängare viseringsregler på grund av de ökade säkerhetsriskerna till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, inbegripet användning av migration som vapen, sabotage och potentiellt missbruk av viseringar.

Som vedergällning betecknade den ryska regeringen alla EU-medlemsstater, Förenade kungariket, Förenta staterna och andra länder med ett sanktionssystem mot Ryssland som ”fientliga stater”. Motåtgärderna innebär begränsningar för en hel rad av affärstransaktioner och finansiella transaktioner med enskilda personer och enheter från dessa länder.

Den 31 mars 2022 utvidgade de ryska myndigheter också sin spärrlista till att omfatta ”EU:s högsta ledning, ett antal EU-kommissionärer och chefer för EU:s militära organ samt lejonparten av Europaparlamentets ledamöter”, vilka gör att de nekas rätten till att resa in på ryskt territorium. Denna förteckning offentliggörs inte officiellt, vilket utesluter alla möjligheter till överklagande, i motsats till EU:s reseförbud. Den ryska spärrlistan omfattar också högt uppsatta tjänstemän från vissa EU-medlemsstaters statsförvaltningar och ledamöter av nationella parlament samt offentliga personer och mediepersoner.

Med tanke på Rysslands pågående överträdelser av internationell rätt och FN-stadgan fortsätter EU att stödja internationella insatser för att säkerställa ansvarsskyldighet för krigsförbrytelser och andra allvarliga brott som begåtts, inbegripet aggressionsbrott, samt för de omfattande skador som orsakats. De rättsliga grunderna för denna särskilda tribunal för aggressionsbrottet mot Ukraina fastställdes av kommissionen, Europarådet och Ukraina i februari 2025. Den tribunal som formellt inrättades den 25 juni 2025 kommer att utreda och lagföra Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina, som begåtts av Ryska federationens och dess allierades politiska och militära ledning, särskilt Belarus. Eurojust fick nya befogenheter att bevara, analysera och lagra bevis för att underlätta fortsatt utredning av krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten som begåtts på ukrainskt territorium. Det internationella centrumet för lagföring av aggressionsbrottet mot Ukraina (ICPA) inrättades inom Eurojust i juli 2023, med deltagande av EU:s gemensamma utredningsgrupp. Registret över skador som orsakats genom Ryska federationens angrepp mot Ukraina öppnades officiellt den 2 april 2024 för inlämnande av anspråk som ett första steg mot genomförandet av kompensationsmekanismen. Över 140 000 utredningar av krigsförbrytelser har inletts i Ukraina sedan den fullskaliga invasionen inleddes.

Den 17 mars 2023 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) en arresteringsorder mot president Vladimir Putin och Maria Lvova-Belova, kommissionär för barns rättigheter vid Ryska federationens presidentkansli, och bekräftade att det finns rimliga skäl att anta att båda bär straffrättsligt ansvar för olaglig deportering och överföring av ukrainska barn från ockuperade områden i Ukraina till Ryska federationen. Den 5 mars 2024 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen arresteringsorder mot två högt uppsatta ryska militära befälhavare.

EU arbetar också i nära samordning med G7-partner för att säkerställa att intäkter från frysta ryska statliga tillgångar bidrar till Ukrainas återuppbyggnadsinsatser och militära utgifter, i enlighet med EU-rätten och internationell rätt. Av Rysslands centralbankstillgångar på 260 miljarder euro runt om i världen är 210 miljarder euro immobiliserade inom EU. I maj 2024 antog rådet en rättslig ram som gör det möjligt att använda intäkter från dessa tillgångar för att stödja Ukraina. I oktober 2024 nådde G7-länderna en överenskommelse om användningen av de extraordinära intäkter som genereras av tillgångarna för att betala av och återbetala ett lån på 50 miljarder US-dollar till Ukraina för påskyndad användning av extraordinära intäkter (ERA-lån), till vilket EU:s bidrag kommer att uppgå till 18,1 miljarder euro.

Parallellt fortsätter den komplexa debatten mellan medlemsstaterna om lagligheten och därmed sammanhängande risker när det gäller användningen av själva kapitalet. I september 2025 lade kommissionen fram ett förslag om att skapa ett ”reparationslån” genom att överföra kontanter från de förfallna ryska tillgångarna till ett företag för särskilt ändamål som sedan skulle utfärda ett räntefritt lån till Ukraina under 2026 och 2027. Lånet skulle återbetalas först när Moskva betalar krigsskadestånd.

Under Vladimir Putin, och framför allt från och med 2012, har utrymmet för individuella och kollektiva åtgärder gradvis men systematiskt minskat genom rättsliga restriktioner och riktade hot mot kritiker. Under årens lopp har de ryska myndigheterna infört omfattande rättsliga restriktioner för ”utländska agenter” och ”oönskade” och ”extremistiska” organisationer, riktade mot hundratals icke-statliga organisationer, samtidigt som censuren av medier, internet och sociala medier har ökat avsevärt. Allt fler aktörer i det civila samhället, människorättsförsvarare, akademiker och oberoende journalister har stämplats som ”utländska agenter”, trakasserats och fängslats, människorättsorganisationer har stängts ned och yttrandefriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten har inskränkts. Undersökande och datadriven journalistik har också blivit en måltavla, medan de statskontrollerade medierna oförtröttligt har fört fram en bild av en ”belägrad fästning” under angrepp från ”det kollektiva väst”. Den akademiska friheten har också begränsats drastiskt.

Dessutom hölls parlamentsvalen 2016 och 2021, liksom de lokala och regionala valen i september 2022, i en restriktiv politisk och mediemässig miljö, vilket ledde till en stor seger för Putins parti Enade Ryssland. Valobservatörerna (fram till 2016) och de oberoende medierna fann att valen inte på långa vägar uppfyllde internationella normer och att de präglades av bedrägerier, mobilisering på arbetsplatser, systematisk utestängning av oppositionen och andra oegentligheter. I september 2023 höll Ryska federationen regionala val, bland annat på de ockuperade territorierna i Ukraina, som fördömdes av EU och ansågs olagliga och illegitima. Valobservatörer från valrättighetsorganisationer Russian Election Monitor och Golos uppgav att dessa var ännu mindre rättvisa och fria än de tidigare valen. Ryska medborgares möjligheter att utöva sin rösträtt har försämrats till den grad att dessa val kan anses vara helt frikopplade från genuina demokratiska principer.

Efter att ha inlett sin fjärde mandatperiod som president 2018 iscensatte Vladimir Putin konstitutionella ändringar 2020 som skulle göra det möjligt för honom att stanna kvar vid makten efter 2024 (teoretiskt fram till 2036). I mars 2024 fick Vladimir Putin sin femte presidentperiod med 87,28 % och ett valdeltagande på 77,44 % av de röstberättigade väljarna i ett val som ansågs odemokratiskt. Presidentvalet ägde rum i en mycket restriktiv miljö och under intensiv propaganda. EU utfärdade ett uttalande om detta presidentval där man upprepade att EU varken erkänner eller någonsin kommer att erkänna anordnandet av dessa så kallade ”val” på Ukrainas territorium eller resultaten av dem. Josep Borrell, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/kommissionens vice ordförande vid den tidpunkten, förklarade att valet grundades på repressiva lagar, som kännetecknades av avsaknaden av trovärdig konkurrens och oberoende medier, av godtyckliga frihetsberövanden av ledare för den politiska oppositionen, företrädare för det civila samhället och journalister och präglades också av Aleksej Navalnyj plötsliga död, som satt frihetsberövad i en av Rysslands hårdaste straffkolonier. Dessutom är det andra gången i rad (från och med parlamentsvalen 2021) som Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) inte har kunnat övervaka val i landet.

Efter ett årtionde av en krympande offentlig sfär under Vladimir Putin inleddes en ny spiral av inhemskt politiskt förtryck efter Aleksej Navalnyjs återkomst till Ryssland i januari 2021, och den har ökat dramatiskt sedan Rysslands fullständiga invasion av Ukraina inleddes i februari 2022. Alla skiljaktiga åsikter eller avvikelser från den officiella versionen av händelserna straffas, och kritiska röster i samhället har marginaliserats ytterligare. I EIU:s demokratiindex beskrivs Ryssland som en ”auktoritär regim”, och rankas på 150:e plats av 167 länder. I det internationella pressfrihetsindexet World Press Freedom Index 2024 rankades Ryssland på 162:a plats av 180 länder då nästan alla oberoende medier antingen har förbjudits eller utsatts för militär censur. FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Ryska federationen, Mariana Katzarova, har vid ett flertal tillfällen betonat att människorättssituationen i Ryssland försämrats avsevärt sedan invasionen av Ukraina, med ett mönster av förtryck av medborgerliga och politiska rättigheter.

Under 2024–2025 har nedmonteringen av medborgerliga friheter fortsatt och utvidgats med nya lagar som möjliggör lagföring av minderåriga så unga som 14 år för sabotagebrott, konfiskering av egendom för uttalanden mot kriget, hårdare straff för förräderi, påhittade brottsfall med användning av tortyr, hot och provokationer, förföljelse av privata uttryck, främst på internet, förbud för alla ”utländska agenter” att delta i utbildningsverksamhet, inbegripet publicering av böcker och föreläsningar osv. Sedan den 24 februari 2022 har 20 000 demonstranter mot kriget frihetsberövats i Ryssland och det finns för närvarande över 5 700 politiska fångar enligt OVD-Info. EU har fördömt de systematiska tillslagen mot icke-statliga organisationer, civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och oberoende journalister både inom och utanför Ryssland och fortsätter att stödja ryssar som har uttalat sig eller protesterat mot kriget i Ukraina. EU har upprepade gånger bekräftat sin solidaritet med alla ryssar som har åtalats, fängslats eller hotats för att ha fortsatt att kämpa för mänskliga rättigheter och säga sanningen om regimens olagliga handlingar.

Gällande avtal

Partnerskaps- och samarbetsavtalet, som undertecknades i juni 1994, förblir den rättsliga grunden för förbindelserna mellan EU och Ryssland. Avtalet gällde ursprungligen för tio år och har därefter förlängts varje år genom tyst samtycke. Genom partnerskaps- och samarbetsavtalet inrättades en ram för politisk dialog och samarbete, inbegripet regelbundna samråd om mänskliga rättigheter och presidenttoppmöten två gånger om året. Alla institutionella dialoger inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet har varit inställda sedan 2014.

Vid toppmötet i Sankt Petersburg 2003 enades EU och Ryssland om att fördjupa sitt samarbete genom att införa fyra ”gemensamma områden”: 1) ekonomi 2) frihet, säkerhet och rättvisa 3) yttre säkerhet och 4) forskning, utbildning och kultur. Parallellt med detta förnyades politiken för den nordliga dimensionen mellan EU, Ryssland, Norge och Island 2007 och främjade gränsöverskridande samarbete i Östersjö- och Barentsregionerna. 2008 inleddes förhandlingar om ett nytt avtal som skulle gälla ”rättsligt bindande åtaganden” på områden som politisk dialog, rättvisa, frihet, säkerhet, ekonomiskt samarbete, forskning, utbildning, kultur, handel, investeringar och energi. Ett partnerskap för modernisering upprättades 2010. Förhandlingar om ett avtal om förenklade viseringsförfaranden ingicks under 2011. Rysslands invasion av Krim ledde dock till att alla dessa samtal avbröts. Under 2014 avbröt Europeiska rådet samarbetet med Ryssland (med undantag för gränsöverskridande samarbete och direkta personkontakter) liksom ny EU-finansiering och efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 avbröts det återstående samarbetet.

Europaparlamentets roll

Europaparlamentet godkände partnerskaps- och samarbetsavtalet 1997 inom ramen för samtyckesförfarandet.

Parlamentet har antagit en rad resolutioner om Ukraina, i vilka man tydligt fördömer Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 och Rysslands roll för att destabilisera östra Ukraina. I sina resolutioner av den 11 juni 2015 om den strategiska militära situationen i Svartahavsbäckenet till följd av Rysslands olagliga annektering av Krim och av den 12 mars 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland stödde parlamentet EU:s sanktioner och betonade behovet av att tillhandahålla mer ambitiöst finansiellt stöd från EU till det ryska civila samhället och främja direkta personkontakter trots svåra förbindelser. I resolutionen från 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland uttrycktes stor oro över Rysslands internationella agerande, särskilt i länderna i det östliga partnerskapet. Resolutionen kritiserade också försämringen av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Ryssland och föreslog att Ryssland inte längre skulle betraktas som en ”strategisk partner” till EU. I september 2021 antog parlamentet en rekommendation om inriktningen på de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland, enligt vilken ”EU måste se till att allt ytterligare engagemang gentemot Kreml kommer att ske på villkoret att Kreml lovar att sluta med sin inhemska aggression mot sitt eget folk, stoppa det systematiska förtrycket av oppositionen, politiska fångar … och … civilsamhällesorganisationer, att upphäva eller ändra alla lagar som är oförenliga med internationella normer, såsom de om ”utländska agenter” … och att upphöra med sin yttre aggression mot grannländerna”. EU uppmanas att ha klart definierade röda linjer och att avstå från att fortsätta samarbetet med Ryssland bara för att hålla dialogkanalerna öppna. Man efterlyser också en vision och en strategi för EU:s framtida förbindelser med ett fritt, välmående, fredligt och demokratiskt Ryssland.

Före 2014 ville parlamentet se ett nytt och heltäckande avtal med Ryssland baserat på gemensamma värderingar och intressen. Parlamentet har dock vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över respekten för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och den demokratiska situationen i Ryssland, till exempel när det gäller lagar mot ”hbtqi+-propaganda”, avkriminaliseringen av ringare former av familjevåld, tillslagen mot oberoende icke-statliga organisationer eller sådana som får finansiering från andra länder än Ryssland, etc. Parlamentet har i synnerhet fördömt de exempellösa kränkningarna av de mänskliga rättigheterna för befolkningen i Krim, särskilt krimtatarerna. Under 2018 krävde parlamentet att den ukrainska filmregissören Oleg Sentsov, som motsatte sig den olagliga annekteringen av Krim, skulle friges. Han tilldelades Sacharovpriset samma år. Sentsov släpptes 2019 som en del av ett utbyte av fångar mellan Ryssland och Ukraina. Parlamentet fördömde kraftfullt mordförsöket på Aleksej Navalnyj 2020.

Sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes har parlamentet antagit flera resolutioner som fördömer den ryska aggressionen och de brott som begåtts i dess kölvatten och har uttryckt sitt starka stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser.

Under hela perioden efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina har Europaparlamentet varit en stark anhängare av kraftfulla och effektiva EU-sanktioner som ett viktigt instrument mot Ryska federationen, Belarus och Ryska federationens allierade. Parlamentet har begärt att ryska tillgångar som frysts av EU ska förverkas och att de ska användas för att hantera återuppbyggnaden av Ukraina och som ersättning till offren för Rysslands aggression. När det gäller samarbetet om sanktioner runt om i världen har parlamentet uppmanat sina partner att anpassa sig till dessa sanktioner och är oroat över att flera tredjeländer samarbetar med Ryssland för att hjälpa landet att kringgå sanktionerna.

I sin resolution av den 23 november 2022 kategoriserade parlamentet Ryssland som en statlig sponsor av terrorism och som en stat som använder terroristmetoder, och uppmanade det internationella samfundet att stå enade när det gäller att fastställa ansvarsskyldighet för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och aggressionsbrott. I flera resolutioner har parlamentet efterlyst att president Putin, andra ryska ledare och deras belarusiska allierade ska ställas till svars för de aggressionsbrott som de har begått. I sin resolution av den 19 januari 2023 stödde parlamentet inrättandet av en särskild internationell tribunal för att lagföra det aggressionsbrott mot Ukraina som begåtts av den politiska och militära ledningen i Ryska federationen och dess allierade, särskilt Belarus. Parlamentet uttrycker också sitt fulla stöd för den pågående utredning av situationen i Ukraina som Internationella brottmålsdomstolens åklagare har inlett, inbegripet påstådda krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Parlamentet välkomnade också ICC:s arresteringsorder mot Vladimir Putin och Maria Lvova-Belova, den ryska presidentens kommissarie för barns rättigheter, för de olagliga deportationerna av ukrainska barn till ryskt territorium. I maj 2025 fördömde parlamentet skarpt den ”folkmordsstrategi” som Ryssland genomfört, med stöd av Belarus, för att utplåna den ukrainska identiteten genom tvångsförflyttning och deportering av ukrainska barn, olaglig adoption av dem, mord samt påtvingad förryskning och militarisering.

Parlamentet fördömer också den ryska regimens systematiska historieförfalskning för att rättfärdiga sitt olagliga krig mot Ukraina, dess underlåtenhet att fastställa ansvarsskyldighet för sovjetiska brott, dess förhärligande av stalinistisk totalitarism samt dess avsiktliga hindrande av historisk forskning, och avvisar insatser för att undergräva Ukrainas historia och identitet.

I sin rekommendation av den 8 juni 2022 om EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik efter det ryska aggressionskriget mot Ukraina uppmanade parlamentet vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, att verka för en helhetssyn på Ryska federationen och överge alla selektiva kontakter med Moskva med anledning av de grymheter och krigsförbrytelser som iscensattes av ryska politiska eliter och som begåtts av ryska trupper, deras proxyaktörer och legosoldater i Ukraina och på andra håll.

I sin resolution av den 16 februari 2023 erkände parlamentet att Rysslands anfallskrig i grunden har förändrat den geopolitiska situationen i Europa, och uppmanade därför EU att fatta djärva, modiga och övergripande politiska, säkerhetsmässiga och finansiella beslut och fortsätta Ryska federationens internationella isolering.

Samtidigt anser parlamentet, som sades i dess resolution av den 6 oktober 2022 om Rysslands upptrappning av sitt anfallskrig mot Ukraina, att kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna bör börja reflektera över hur man kan samarbeta med Ryssland i framtiden och hur man kan hjälpa landet att göra en framgångsrik övergång från en auktoritär regim till ett demokratiskt land som avstår från revisionistisk och imperialistisk politik.

Innan anfallskriget inleddes hade parlamentet redan i åratal fördömt den ryska regimens inhemska förtryck och den ökande försämringen av människorättssituationen i landet. När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina upprepade parlamentet sitt starkaste fördömande, särskilt av de allvarliga begränsningarna av åsikts- och yttrandefriheten, rätten till fredliga sammankomster och föreningsfrihet samt de systematiska tillslagen mot organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, oberoende medier, advokater och den politiska oppositionen. Europaparlamentet har också djupt beklagat den grovt repressiva ryska lagstiftningen, bland annat om ”utländska agenter” och ”oönskade organisationer”, ändringarna av strafflagen samt massmedielagen, vilka används för att begå rättsliga trakasserier mot avvikande åsikter i landet och utomlands och för att undergräva oberoende medier. EU har dessutom fördömt den kontinuerliga och ökande censuren i Ryssland.

I synnerhet har parlamentet upprepade gånger fördömt Ryssland för domen mot Aleksej Navalnyj, som tilldelades Europaparlamentets Sacharovpris 2021. Då fler aktivister greps och fängslades antog parlamentet en resolution den 7 april 2022 om det ökande förtrycket i Ryssland och en annan resolution den 20 april 2023 där man fördömde det ökande förtrycket i Ryssland, särskilt fallen Vladimir Kara-Murza och Aleksej Navalnyj. Som ett led i kampanjen ”Free Navalnyj” installerade parlamentet den 26–30 juni 2023 framför parlamentets byggnad i Bryssel en fullskalig kopia av isoleringscellen (sjizo), där Aleksej Navalnyj avtjänade sitt 19-åriga straff. Den 29 februari 2024 antog parlamentet en resolution efter Aleksej Navalnyjs plötsliga död och betecknade det som ”mord” för vilket den ryska regeringen och Vladimir Putin personligen bär straffrättsligt och politiskt ansvar, och fördömde den ryska regimens upptrappning av människorättskränkningarna.

Parlamentet har uttryckt sin solidaritet och sitt stöd för människor i Ryssland och Belarus som protesterar mot Rysslands anfallskrig mot Ukraina och har krävt att medlemsstaterna ska skydda och bevilja asyl till ryssar och belarusier som förföljs för att ha uttalat sig mot kriget samt till ryska och belarusiska desertörer och vapenvägrare. Parlamentet har också uppmanat EU-institutionerna att samarbeta med ryska demokratiska ledare och det civila samhället och stöder inrättandet av ett nav för demokrati för Ryssland, med Europaparlamentet som värd. Europaparlamentets talman träffade företrädare för den ryska oppositionen 2022, och underutskottet för mänskliga rättigheter håller regelbundna diskussioner med ryska oberoende journalister, det civila samhället och företrädare för oppositionen. Enskilda ledamöter av Europaparlamentet anordnade också ett rundabordssamtal om framtiden för ett demokratiskt Ryssland den 5–6 juni 2023 med företrädare för EU-institutionerna, ledamöter av Europaparlamentet och framstående företrädare för olika strömningar av Rysslands fria medier och politiska opposition.

Den 14 februari 2024 anordnade gruppen för demokratistöd och valsamordning (DEG) och Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Ryssland gemensamt en konferens där företrädare för den ryska oppositionen och människorättsadvokater inbjöds för att diskutera innebörden av detta presidentval.

Den 25 april 2024, före sitt valuppehåll, höll parlamentet en viktig omröstning där man drog slutsatsen att det så kallade presidentvalet i Ryssland den 15–17 mars var olagligt och odemokratiskt, och parlamentet fördömde otvetydigt det olagliga så kallade valet i de tillfälligt ockuperade territorierna i Ukraina. Parlamentet uppmanade också EU:s medlemsstater och det internationella samfundet att inte erkänna resultatet av presidentvalet som legitimt, eftersom det varken var fritt eller rättvist eller uppfyllde de grundläggande internationella normerna för val och därför saknade demokratisk legitimitet.

Sedan början av den tionde valperioden i juli 2024 har det nyvalda Europaparlamentet bekräftat sitt fortsatta stöd för Ukraina och fördömt Rysslands aggression genom ett antal resolutioner.

Förbindelserna med ryska lagstiftare ägde framför allt rum genom den parlamentariska samarbetskommittén (PCC), ett interparlamentariskt forum som inrättats genom partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland. Mellan 1997 och början av 2014 fungerade den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland som en stabil plattform för att utveckla samarbetet och dialogen mellan delegationer från Europaparlamentet och det ryska parlamentet. Sedan mars 2014 har parlamentet emellertid låtit de interparlamentariska förbindelserna med det ryska parlamentet ligga nere, i enlighet med de EU:s restriktiva åtgärder till följd av den ukrainska krisen. Parlamentets delegation till den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland fortsätter dock att sammanträda regelbundet för att analysera och hålla debatter om hur Rysslands anfallskrig mot Ukraina påverkar omvärlden och landet i sig, särskilt de ryska myndigheternas upptrappade tillslag mot det ryska civila samhället. I detta sammanhang diskuterar delegationen regelbundet med företrädare för den ryska oppositionen, människorättsförsvarare, det civila samhället, icke-statliga organisationer och oberoende journalister samt med internationella experter. I juni 2025 höll delegationen ett gemensamt möte med utskottet för utrikesfrågor med deltagande av Julia Navalnaja och två tidigare politiska fångar, Vladimir Kara-Murza och Ilja Jasjin.

Parlamentet har inte bjudits in till Ryssland för att övervaka val sedan 1999.

 

DG EXPO